Day 03 – Your parents

Parenteserna ja. Jag har två, som de flesta andra. En mamma som är en otrolig hjälte, förebild och stöttepelare. Vi har haft våra duster, men de är på det stora hela väldigt få.
Hon är den som trots enorma snesteg och fuck ups från min sida stöttat och gjort sitt bästa för att vara på min sida, samtidigt som hon visat styrkan att få mig att inse när jag har fel. (Vilket är oftare än jag själv vill erkänna.) Hon har styrkan att kämpa på i motvind hur jävlig snålblåsten än är. Hon är troligen den viktigaste personen i mitt liv. En jag slagit mig blodig för. En jag skulle dö för.

På andra sidan står pappa. Vi har alltid varit varandras akilleshäl. Få personer kan trycka på de berömda knapparna som honom, och så länge jag kan minnas har vi mest bråkat. På senare år har jag dock fått något större förståelse för det hela. Han har även till slut vågat erkänna för sig själv och andra att han är alkoholist, vilket är mycket bra gjort av honom. Han har sedan nåt år eller två (dålig koll) hållit sig nykter vilket jag bara kan applådera. Skulle dock ljuga om jag påstod att vi har särskilt bra kontakt trots detta. Irritationen och ilskan är så fruktansvärt lättväckt när vi pratar eller ses, vilket ligger lika mycket hos mig som hos honom.
Men, han är trots allt min pappa, och man har bara en.