En liten text om allt och inget

Tanklöst skrivande, ska vi köra lite sånt? Det var ju ett bra tag sedan. Låter tummarna dansa över glaset som utgör telefonens skärm och tangentbord.
Har avslutat en sen kväll på kontoret hemma hos Jocke som bjöd på romdrinkar och småplock. Vi tittade på gamla avsnitt av "Mauro och Pluras kök" i väntan på kvällens avsnitt, och varvade med spotify. Cigaretter och Monika Zetterlund på balkongen, sedan Eldkvarn och Mauro Scocco. Vi pratade om jobb och kärleken. Jag berättade att jag känner mig stressad, att jag saknar tiden då jag inte brydde mig. Syftade på jobbet, tror jag, men man vet aldrig vad man egentligen menar.
Vi blickar ut över Stockholm och stämmer upp till sång mellan blossen och pratar sedan om mitt 26-årsfirande. Det verkar smått omöjligt att få till det på ett datum där alla jag vill ha med kan komma. Lutar åt 17 april, annars blir det inte förrän andra helgen i maj. Och att fira över en månad efter känns bara löjligt. Jocke håller med.

Sitter på bussen mot Fridhemsplan och stirrar ut genom det smutsstänkta fönstret. Tänker att Kungsholmen vore ganska schyst att bo på trots allt.
Ser tillbaka på gångna somrar. Såna minnen som på något sätt är vackrare nu än då, men ändå inte. Minns hur jag tog bilen från Ekerö till Vårberg mitt i natten för att smyga in på Toves rum och viska godnatt.
Hennes pappa visste aldrig att jag var där, oavsett tid på dygnet. Tog alltid bakvägen till övervåningen.
Minns det tjärade taket där jag satt och rökte i solen medan hon var borta. Jag var alltid nojjig över att en fimp skulle sätta eld på kåken.

Tänker på vänner och familj. På Anna och på hur länge vi känt varandra. Vi har diskuterat det många gånger, men aldrig kommit fram till nåt. Minns inte hur det är att inte känna henne. Det räcker bra så.

Tittar på klockan och inser att jag borde sovit för länge sen. Att man aldrig lär sig, mumlar jag, och släcker lampan.

Mauro och Pluras kök

Så heter det, den troligen bästa svenska tv-produktionen på 10 år. I sitt kök på Kungsholmen står en halvnaken Plura och röker en cigarett. Vid sin sida har han sin goda vän Mauro Scocco, som mest ser nervös och obekväm ut inför faktumet att de är omgivna av ett kamerateam. Man hör inte vad som sägs, istället kör de Pluras röst som speaker. Han berättar i korthet vad programserien kommer gå ut på, samtidigt som klipp från de olika avsnitten visas.
Det dricks vin, lagas mat, spelas och sjungs sånger, det pratas och skrattas. Det är 44 minuters inblick i en, för mig, komplett drömkväll.
Mauro och Pluras kök, det blir inte bättre än så.

Konstig melankoli

I dag hamnade jag för första gången på länge i ett konstig stadie av melankoli och hopplöshet. Av okänd anledning infann sig en stor saknad av en flickvän, och en längtan efter annorlunda vardag.
Att all stress på jobbet gör att man längtar bort ibland är inte konstigt på något sätt, tvärtom. Saknaden av någon som möter en där hemma och frågar hur dagen har varit däremot, den förbryllar mig. Jag trivs nämligen med att vara singel. Inte för att jag på nåt sätt skulle tveka om en tjej dök upp och det kändes rätt, men det är inget jag aktivt saknar eller letar efter.
Det jag känner saknad efter egentligen är närheten. Inte sexuellt, utan den rent vardagliga närheten. Någon att krypa upp med i soffan. Någon att rå om på söndagmornar. Någons knä att lägga huvudet i och lyssna på musik. Någon annans doft i lakanen.
Det är en känsla som kommer och går. En känsla som på senare tid - ett om inte två år tillbaka - varit mer eller mindre frånvarande, och som avväpnar och överrumplar mig totalt.

Cigarettes And Violets

"You smell like cigarettes and violets
You invite me in but won't tell me your name
Your hands held all the aces
Kings and queens but still you lost the game
Messed up like a sunset
Too close to be a star
Messed up like an actor
That got stuck doing porn
Messed up skipping dinner
And living on popcorn
Messed up like a song

Right turn in the wrong lane
A quick fix but all your love's in vain
Best schools worst grades
Sold out but baby forgot to get paid
Messed up like the father
Who couldn't see the son
Messed up like an outlaw who blamed it on the gun
Messed up like an in-law
Who did what one might
We're messed up here tonight

Well there's cops and shoppers on the hunt
I'm writing in a restaurant
A stranger taking orders asked me what I want
Told the secrets of the hope
It seems
Messed up like a martyr
Straight or on the rocks
Messed up like my mother
Crazy like a fox
Messed up like the sunlight
Too early in my eyes
Messed up like a prizefight
At least you could've tried
Messed up like the system
You used to call a sin
Messed up like an earthquake
You couldn't keep it in
Messed up like a birthday
I can't recall the date
But you still love to hate"

Enorm pepp!

En mycket trevlig helg

Det var en bra helg. En bra helg på alla sätt.
Vi överraskade Martin på Fridays i fredags, åt till matkoman hoppade på oss och avslutade sen på K Karaoke med buller och bång.
Lördagen vart om möjligt ännu bättre efter en kort fördrink hos Alex och en mycket trevlig middag på AG körde vi en helkväll på Roq vid Odenplan i Johan och Alex ära.
En härlig blandning av människor, grym lokal och stämning på absolut topp.

Så ska det inte vara

Känslan av att jag inte vill åka hem infinner sig allt oftare.